editorial

Det finns inte någon värre känsla för en jägare än att råka skadeskjuta ett djur som sedan lyckas komma undan. Vetskapen att man har orsakat onödigt lidande är tung och det gäller att så snart som möjligt spåra djuret för att ge det ett värdigt avslut.

Detta är något som man blir väldigt varse om när man lyssnar på Jocko Willinks intervju med Cameron Hanes som jagar med pilbåge. Berättelsen om hur han skadeskjuter en älg känns i varje fiber i kroppen.

Att känna säkerhet i siktet

För alla som håller på med jakt vet att det är ett ansvar varje gång man klämmer fingret kring avtryckaren eller släpper bågsträngen. Det gäller att känna sig säker på att man kommer att fälla djuret när projektilen når fram till det.
Det är den respekt man har för bytet, den livsform som man nu omvandlar till näring åt sig själv och sin familj.

Jakt

Timmar av träning är förstås det första steget till att maximera potentialen för framgång. Att verkligen känna sig trygg i rollen som jägare är något som alla bör uppleva när man är ute i skogen. Sedan kan förstås träningen inte förbereda en på den där skjutsen av adrenalin som man känner när man för första gången sitter där med ett djur mitt i siktet. Det gäller att andas lugnt och lita på att all den där träningen kommer att resultera i ett lyckat skott.

För den känsla som följer, en blandning av lättnad, upprymdhet och vördnad är svår att känna någon annanstans. Detta är en primal kombination av intryck som våra förfäder har upplevt under hundratals år: känslan av att man kommer att leva vidare tack vare att någon annan har dött.

Det är naturens uråldriga cykel där allt går runt i ett konstant givande och tagande.

Välkommen till kretsloppet.